Hoppa till innehåll
Du är här: Du är här:

X

Use Google to translate the web site. We take no responsibility for the accuracy of the translation.

 
Säsongens böcker

Vårens böcker

Svårt att hitta guldkornen i bokfloden? Bibliotekarierna på Stadsbiblioteket hjälper dig!

Här hittar du dessutom böckerna vi pratat om tidigare under året. Klicka på titeln om du vill se om boken finns inne.

Vårens böcker 2017

Vill du ha lästips? Vi presenterar böcker du inte får missa från våren 2017, både fack- och skönlitteratur.

Dag: Tisdag 18 april
Tid: 18.30-20.00
Plats: Stadsbiblioteket, Nissanscenen
Entré: Fri entré.

Höstens böcker 2016

Här hittar du dessutom böckerna vi pratat om tidigare under året. Klicka på titeln om du vill se om boken finns inne.

Utsatthet

Fattigfällan av Charlotta von Zweigbergk

Nominerad till Augustpriset i fackboksklassen.

Handlar om Beata, en helt vanlig hårt arbetande, medelålders kvinna i Stockholm. Hon får det att gå runt, utan större överskott men har alltid arbetat och ”gjort rätt för sig”. Beata blir sjuk, vi vet inte vilken sjukdom men hon hamnar på sjukhuset i flera veckor. Eftersom hon är egen företagare fortsätter räkningar till skatt och sociala avgifter (15 000/mån) samt hyra, el och allt annat att trilla in.

Tar lån från vänner, sedan sms-lån, sedan pantsätter smycken, säljer allt som går att sälja. Går till socialen för hjälp. Blir ifrågasatt, måste visa kvitton på allt, pappan för över pengar som blir inkomst, inga pengar på flera månader när hon gjort streck istf nolla i kolumn.

Svälter, stjär ris, äter steksmör, gamla kakor, blir fet OCH undernärd. Inga underkläder, inga stearinljus, inga nylonstrumpor till begravning. Att vara fattig är det största tabut. Ingen förstår vidden av Beatas totala brist på allt. Enda som hjälper och ger medmänsklighet är kyrkan, Frälsningsarmén.

En måste-läsningsbok för alla eftersom vi alla kan hamna i Beatas situation.

Vänd dig inte om av Tove Alsterdal

 

Mamma är bara lite trött av Sara Beischer

Halmstadförfattaren Sara Beischer har skrivit en ny bok på ett mycket aktuellt ämne. Ni minns kanske Jag ska egentligen inte jobba här från 2012 som satte fart på debatten och diskussionen kring äldrevården i Sverige.  Nu är det ett nytt högaktuellt ämne hon kommer med. Det blir allt vanligare och alla känner vi någon som gått in i väggen eller drabbats av utmattningssyndrom. Kvinnor drabbas oftare än män och i denna bok handlar det just om en kvinna, en småbarnsmamma.

Mamman hon heter Minna och lever med sin man och två barn. Hon arbetar som lärare och förutom det så består livet av att hämta och lämna på förskolan, vabba, laga mat, hinna med träning, ta barnen till olika aktiviteter, samt gå på och hålla olika bjudningar för vänner. Kanske låter inte detta som ett omöjligt uppdrag, men Minna gör inget halvdant. Hon är extremt ambitiös på jobbet, kanske siktar hon på att bli rektor. Hon vill vara en bra mamma på alla sätt och skjutsar barnen till en mängd olika aktiviteter. På hälsotrender och ny forskning agerar hon genast, åker iväg till mataffären efter hon lagt barnen och handlar det senaste som ska vara nyttigt och alldeles underbart. Minna är alltid på väg, aldrig stillastående hon hinner inte äta eller gå på toaletten, hon är heller aldrig riktigt närvarande. Hon har övermäktiga krav på sig själv och känner aldrig att hon duger. Hon jämför sig alltid med andra och glömmer bort sig själv och att ha en egen åsikt om saker och ting.

De här kraven som Minna känner kommer ju inte enbart inifrån henne själv. Det finns en syn på kvinnan, den goda mamman, karriärskvinnan med mera som samhället, media och trender ständigt projicerar. Allt detta går inte ihop. Det finns ingen möjlighet att lyckas på alla dessa plan och många med Minna kollapsar till slut. Minna får börja om från början, arbetsträna och ta en dag i taget.

Det är en stark upplevelse att läsa denna bok. Jag mådde så dåligt både psykiskt och fysiskt och det är naturligtvis därför detta är en riktigt bra bok som verkligen berör så att det känns.  

Man hoppas att boken får människor att börja fundera och diskutera hur man lever sina liv, att det finns olika sätt att leva på - inte en väg som är den rätta. Det går att förändra sin situation innan det går för långt tycker jag mig höra Sara Beischer säga mellan raderna.

 

Detta är uppmärksammad bok/böcker som har legat på

första plats på DN:s boklista, det är fint!

Totalt handlar det om fem romaner som gavs ut i Storbritannien med början under 1990-talet,

de tre första finns nu på svenska, de kommer ut i en volym.


Romanerna utspelar sig i brittisk överklassmiljö, extrem överklass. Det är gods och parker och man har gärna ett annat mindre slott i Frankrike.

Det är inte vad man gör utan vem man är som räknas

Romanerna är uttalat självbiografiska

En uppväxtskildring från helvetet.

Pappan är despot, mamman alkoholist, det andra måhända en följd av det första.

Bok ett heter Glöm det. Patrick liten och han utsätts för sexuella övergrepp av sin pappa

Jag vill inte att ni ska tänka: håhåjaja en bok om incest.

Detta är inte vilken bok som helst!

 

Bok två Dåliga nyheter. Den vidriga pappan är död. Och det är inte det som är de dåliga nyheterna. Patrick Melrose har blivit narkoman. Han är i New York och ska hämta hem urnan med pappans kvarlevor, mesta tiden går dock åt till att leta efter personer som säljer knark av det rätta slaget,

 

Bok Tre Visst hopp. En dag en fest på ett slott, prinsessan Margaret ska infinna sig och det råder upphetsad stämning. Patrick Melrose är  inbjuden. Det som inger visst hopp är att han för ett vanligt- icke ironiskt samtal med en riktig vän. Han berättar om övergreppen för första gången.

 

Allt är som sagt otroligt välskrivet

När jag började läsa visste jag genast: Detta är en bra bok!

Skarpa analyser av alla dessa överklassmänniskor som baktalar varandra hela tiden. En hinner knappt ut ur salongen förrän de andra börjar prata smuts!

Trots att allt är så hemskt i dessa böcker så är de väldigt roliga.

Man förfasas och skrattar om vartannat

Den avslutande Volym två kommer på svenska våren 2017

innehåller de två sista delarna i Romanerna om Patrick Melrose

Allt är förtjänstfullt översatt av Erik Andersson.

 

Journalister

Liv av Michaela Bley

Vi romantiska resenärer av Carina Burman

Titeln en ordlek och anspelning på journalisten och översättaren Ellen Rydelius (1885-1927) som skrev en populär (10 uppl.!) resehandbok om Rom.  Rom på 8 dagar (1927)

Boken väver ihop svensk kvinnohistoria (Ligan, Ellen Wägner som var svägerska. Dottern Ria Wägner) med staden Rom och även författarens förhållande till Rom.

Avsnitten om Ellen Rydelius mest intressanta, de andra delarna lite för akademiskt hållna för min smak. (nära 400 fotnoter!)

 Sorgligt att en person som var så betydande inte längre är läst eller mer namnkunnig. Hon översatte Brott och straff av Dostojevskij till svenska, senare har det falskt sagts att hon utgick från dansk översättning.

Forever young av Johan Ripås

Detta är SVTs Afrikakorrespondent Johan Ripås debutbok. Titeln syftar på tiden då boken utspelas. Det är mitten på 80-talet och Forever Young är en omåttligt populär låt av tyska syntpopgruppen Alphaville. Detta är en uppväxtskildring där vi följer två pojkar i 12/13-årsåldern i en mindre by någonstans i Sverige. Pojkarna är John och hans bästa vän Anton. De är båda bortglömda, övergivna av omvärlden, förvirrande kring livet och framförallt vuxenvärlden som närmar sig. Som läsare vill man ta hand om dessa pojkar, ge dem kärlek och allt där till som de behöver. John bor med sin mamma och sin styvfar. Det är en destruktiv familj där styvfadern dricker och modern följer med in i förfallet. John gör allt för att hålla sig hemifrån. Anton däremot har en familj som är upptagna med vad som helst annat än honom. Allt han får att äta är filmjölk och det går så långt att han får skörbjugg.

När vi möter pojkarna är det sommaren innan högstadiet och det är den där bitterljuva sommaren innan barndomen är över. De fiskar, badar, firar midsommar med mera och gör allt för att slippa vara hemma. Det är en tragisk situation som skildras där pojkarna helt saknar vuxna förebilder och ser hopplöst på sin egen framtid och beskriver det som ett tomrum. Men det finns en hoppfull karaktär i den här boken och det är en man som heter Peder som har flyttat in i ett övergivet hus i byn. Han är annorlunda och galen och hos honom hittar pojkarna en vuxen att prata med, en som faktiskt är intresserad av dem. Peder har gott om blåbärsvin i det övergiva huset och ser till att pojkarna, särskilt Anton får i sig rikligt med vin mot sin skörbjugg.

 

Detta är inte bara en nattsvart berättelse, utan här finns en hel del humor, samt en hel del härlig nostalgi att ta del av. När John tuggar tuggummi är det självklart Hubba Bubba, det enda tuggummit som går att blåsa bubblor lika stora som ens huvud med.

 

Flickorna på Englandsbåten av Lone Thiels

Skotten i Köpenhamn av Niklas Orrenius

Ännu en Augustprisnominerad fackbok. Såg Niklas O på Bokmässan och blev så inspirerad att läsa boken om Vilks eftersom jag har varit fascinerad av honom i många år. Allmänhetens syn på Vilks ofta ensidig och han-får-skylla-sig- själv hörs lite för ofta.

I Skotten i Köpenhamn följer Orrenius Vilks under 1 års tid. Inte lätt eftersom Vilks sedan teckningarna av Muhammed som rondellhund fick till ett pris på sitt huvud och han lever sedan dess med livvaktsbevakning dygnet runt. Attentatet i Köpenhamn 2015 som titeln anspelar på krävde två liv men Vilks var den främsta måltavlan.

Konstbegreppet som Vilks anammar är det konceptuella och innebär att verket (teckningarna) bara  är en bit av konsten. Allt som händer efteråt är minst lika stor del. Vilks är alltid konstnär, aldrig privatperson.

Svårt att veta vad han egentligen tycker. Har förknippats med islamofobi och extremhöger, men var står han egentligen? Faktiskt inte intressant med tanke på hans konstsyn.

Lars Vilks säger själv att det är mycket intressantar om folk inte vet om han verkligen är rasist vilket blir begripligt när jag läser in mig på det konceptuella konstbegreppet. Han vill ställa ut sin verk men är "radioaktiv" - dels av skräck för terrorangrepp men också för att man inte vet var han egentligen står politiskt.

Mycket bra, välskriven och intressant bok. Orrenius har förmågan att förklara svåra saker på ett förhållandevis enkelt sätt.

Hundar

Den här boken har två huvudpersoner – Karin och Patrik. De är bägge i medelåldern, han bor på Gotland och hon bor i Stockholm. De är inbitna singlar och båda lite trubbiga vad gäller relationer och hela den sociala biten. De är helt enkelt och i största allmänhet två ganska tjuriga individer.

Första gången som Karin och Patrik träffas är under en hundrasträff där deras hundar direkt fattar tycke för varandra. Patrik som har en tik vill hemskt gärna skaffa valpar men eftersom rasen münsterländer är en så pass ovanlig hundras har han haft svårt att hitta en hane till henne. Vilken tur då att Karin har en ung och viril hane som Patriks tik verkar acceptera och t.om gilla!

 

Patrik berättar om sina valpplaner och Karin blir direkt tänd på idén. Vid nästa löp bestämmer de att Karin ska åka till Gotland med sin hund. Vid nästa höglöp drar hon till Gotland, men tyvärr blir det inte riktigt som planerat. Sonja är tveksam till Sune och stämningen mellan människorna är spänd – minst sagt. En slags relation väcks ändå mellan Karin och Patrik, men samtidigt som de är två lättkränkta människor så drabbar de ofta samman i en hätsk stämning. Men en sak är de rungande överens om – de vill ha valpar. Parningen visar sig inte bli enkel, men tack vare valpdrömmarna tvingas paret att upprätthålla en relation med varandra.

Detta är en annorlunda kärleksroman som bitvis är rätt svart och karaktärerna är ofta osympatiska, men det finns ändå något väldigt mänskligt i huvudpersonerna och de andra karaktärerna som gestaltas i boken. Ibland blir allting så bitter dumt att man inte kan låta bli att dra på smilbanden.

Men den eviga frågan man ställer sig boken igenom är ändå om det blir några valpar?

Den som läser får se …

Jordahl hade sitt genombrott med boken Klass - är du fin nog?
Detta ämne intresserar hon sig för mer eller mindre i alla sina böcker

Jag var mycket förtjust i Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet) fiktiv roman om Ellen Key och även Låt inte den här staden plåga livet ur dig, Mona.

Som hundarna i Lafayette park handlar om en äldre kvinna som mist sin man i en arbetsplatsolycka, något som upptar henne mycket,
Hon för bok över personer som dör i sådana arbetsplatsrelaterade olyckor och förfasas över hur lite uppmärksamhet detta får.

Intressant är relation med dottern som valt en akademisk bana och blivit bibliotekarie.

Man kan lite fyrkantigt säga att boken handlar om klass och sorg. Och frågan om alla människors lika värde.
Boken lämpar sig mycket väl att diskutera t.ex. i en läsecirkel!

Den här boken är en hyllningsroman till en Rhodesian Ridgeback som Håkan Nesser hade äran att få vara kompis med i elva år. Hundens namn var Norton, som i boken påstår sig vara en av Sveriges mest beresta hundar. Boken är skriven ur Nortons perspektiv som berättar om sitt liv och sitt perspektiv på världen. Vi får läsa om hur han har jagat bollar i Central Park, tiggt köttbullar i Stockholm, spanat på tikar i Kensington Gardens och räddat en kvinna i nöd på Gotland. Allt i sällskap av sin husse Håkan Nesser. I boken delar han också med sig av sina bästa livsnjutartips och insikter han har fått av att leva med oss tvåbenta.

Boken är så otroligt trevlig, varm och mysig. Den har skrivits med en sådan kärlek, ömhet och underfundig humor att det inte går att inte gilla den. Den har hjärta, glädje och faktiskt också lite smärta. Har svårt att tänka på den utan att börja storgråta. Det är verkligen en riktig hyllningsroman till människans allra bästa vän (ledsen ni kattmänniskor), och Nesser berättar den med en sådan respekt att det inte finns några tvivel på att Norton har en alldeles speciell plats i husses hjärta. Ja, där ser man, nu kommer tårarna igen. Kan inte ens skriva om boken utan att känslorna svämmar över. Snälla, missförstå mig inte. Det är ingen sorglig bok egentligen, utan den handlar om en hund som för alltid satte spår i sina människors hjärtan. Det är ingen dramatik, Norton kom, han såg och han seglade. Helt naturligt och ingenting konstigt med det – men- på något underligt vis träffar hans berättelse mitt i solar plexus på mig. För alla som älskar hundar (och ja, katter också), detta är mitt hetaste lästips i höstmörkret!

 

Personliga favoriter

1947 av Elisabeth Åsbrink

Slutet på sommaren av Anders de la Motte

Ormbunkslandet av Elin Bengtsson

Boken är augustprisnominerad till bästa barn- och ungdomsbok i år. Det är en bok med en historia som man inte riktigt förväntar sig. Olycklig kärlek är ett vanligt tema i ungdomslitteraturen, men här tänjer verkligen författaren på gränsen till kärlek som är ok. Är all kärlek bra kärlek? Ska man få älska och vara tillsammans med den man vill oavsett? Jag kan avslöja att boken inte ger några raka svar på denna fråga, men ger oss en berättelse att fundera kring.

Det handlar om Margit och Mika som levt ett symbiotiskt liv. De är bästa vänner, som utmanar och utvecklar varandra, de utforskar sexualiteten tillsammans och de är totalt oskiljbara.  Ormbunkslandet är deras eget land, ett imaginärt land med deras egna lagar och regler där kan de vara som de vill.  Ormbunkslandet ligger i en trädgård och i närheten finns ett redskapsförråd där de är så ofta som de kan.

Margit och Mika är syster och bror. Margit är något år yngre än sin bror. Men ingen vet om deras starka känslor för varandra. Mamman och pappan borde naturligtvis ana och se, men Margit och Mika gör allt för att hålla det hemligt. Så mycket har de fått lära sig av föräldrarnas antydningar och i hur resten av samhället ser ut att detta är något de ska känna skam och skuld inför. Mika är den av dem båda som bestämmer sig för att försöka bli ”normal”.  Han flyr och gör lumpen, helt utan att förvarna Margit. Margit i sin tur känner sig övergiven och trasig, lurad och tappar livsgnistan. Hon har bara några månader kvar till att hon ska ta studenten, men rymmer hemifrån och lämnar allt.

Born to run av Bruce Springsteen

Flickorna är löst baserad på de bestialiska mord som utfördes av Charles Manson-familjen under sextiotalet. En vansinnig historia som nådde sin kulmen när familjen tog sig in i regissören Roman Polanskis hus, där de mördade Polanskis gravida fru Sharon Tate och hennes vänner.

I boken berättas historien ur ett samtida perspektiv av huvudpersonen Evie Boyd, som ser tillbaka på sig själv som 14-åring. Året är 1969, och det är sommar i den kaliforniska medelklassförort där hon bor med sin mamma. Tonårstjejen Evie är uttråkad på sitt liv. På sina barnsliga vänner, på sina föräldrar som precis har skilt sig, på sina grannar och på sitt flickrum.

En dag får Evie syn på en grupp flickor som letar efter mat i soptunnorna i parken. Flickorna är vilda och vackra, några år äldre än henne, och hon känner en omedelbar, attraktion till en av dem, ledaren Suzanne.

Evie lyckas snart nästla sig in i deras värld och bjuds över till ranchen som ägs av Russell. Russell är som någon slags märklig blandning av fadersgestalt, älskare och gud till de unga kvinnorna, och även Evie blir fascinerad av honom. Men allra mest fascineras hon av Suzanne. Evie tillbringar en hel del tid på ranchen där allting är spännande, mystiskt och framförallt farligt. Och det är hennes tankar, funderingar och iakttagelser under sin tid med familjen som läsaren får ta del av.

Detta är en stark debutroman, den är välskriven, annorlunda och insiktsfull. Den har blivit väl mottagen, är redan såld till 35 länder och, enligt rykten, är en filmatisering i stöpsleven. Intressant, eftersom boken många gånger för tankarna till olika filmscener. Den är på något vis upplagd för att passa vita duken, så det är någonting att se fram emot. Håll utkik!


Evie lyckas snart nästla sig in i deras värld och bjuds över till ranchen som ägs av Russell. Russell är som någon slags märklig blandning av fadersgestalt, älskare och gud till de unga kvinnorna, och även Evie blir fascinerad av honom. Men allra mest fascineras hon av Suzanne. Evie tillbringar en hel del tid på ranchen där allting är 

Om man inte vet man ska läsa kan man alltid läsa Jon Kalman Stefansson. Han har varit nominerad till Nordiska rådets pris 4 gånger.
Ett återkommande tema i hans böcker är driften att läsa och skriva, man kanske kan säga att detta står för drömmen om ett vackrare mjukare liv.

– Ett liv bortom karlakarligheten, som en recensent skriver.

Som universum ungefär är en fristående fortsättning av Fiskarna har inga fötter. En både grandios och banal berättelse som vindlar fram mellan Reykavik och Keflavik och små fiskebyar där emellan.
80-tal växlar med nutid, levande röster växlar med de dödas

Historier inuti historierna. Det är bara att hänga med!

Grundstoryn handlar om Ari, vars äktenskap har havererat, 
han ska kanske försonas med sin pappa, som är gammal och ligger och ska dö.

Via omvägar närmar han sig äldreboendet och pappan
Ari jobbar nu som förläggare, ger ut självhjälpsböcker.
 Från början var han intresserad av lyrik,

Han gav ut en liten tunn svart diktsamling som han tog mod till sig och visade sin pappa en gång.

– Jävligt lite det står på varje sida, säger pappan.
Men du har kanske inte mer att säga?

Musik 
Stefansson refererar mycket till musik. Det borde nästan finnas en Spotifylista till boken. Isländska trubadurer och Elvis, David Bowie, Tom Waits och Schuberts en Vinterresa,

 

Hennes nya namn av Elena Ferrante

Seriealbum för vuxna är inte min grej, men Liv Strömquist är min idol!
Dit hon går går jag.
I sina tidigare böcker har hon tagit sig an till exempel jämställdhet och kön

Nu handlar det om: Kapitalism och klass och det globala problemet: extrem rikedom.
Och hon frågar sig varför går det så dåligt för vänstern?

Två saker är extra bra just med Livs Strömquists böcker

1. Hon har järnkoll på fakta, det handlar inte om löst tyckande.
Liv Strömquist är en folkbildare av rang, hon har nyligen blivit utsedd till hedersdoktor vid Malmö Högskola.

2. Hon är fruktansvärt ROLIG